Han är som en livsfarlig drog och jag sitter fast, djupt.

 16 år yngre. Det finns ingenting som skulle kunna få oss att ha någon slags framtid tillsammans och ändå trillar vi dit gång på gång båda två.

Det är en sexuell attraktion som fått mig att falla hårt och honom att vara otrogen. Flera gånger har vi bestämt att nu, nu räcker det. Det går inte. Vi ska vara vänner och inget mer, men sedan börjar vi sakta egga varandra med ord och emoijis, reta varandra. Skicka heta önskningar vad vi skulle vilja göra med med varandra om det var möjligt. Sedan skickar vi foton. På nyrakade kön som brinner av längtan till varandra. Och sedan är det igång. Vi skickar filmer. Jag med min dildo djupt i mig, han med sin hand runt sin kuk. Vi retar varandra tills vi är så kåta att vi skakar. Han säger att min fitta är perfekt. Jag tycker att hans kuk är det. Den är så vacker. Perfekt i färg, form och storlek. Jag har haft den i mig och jag har även smakat den, och gudarna ska veta att jag skulle göra nästan vad som helst för att få ha honom inom mig igen. En gång till. Bara en enda gång till.

Samtidigt vet jag, om jag tar ett steg mot honom för snabbt så backar han och är borta. Då måste allt byggas upp igen.

En liten vindpust sedan är den perfekta illusionen om att jag betyder något för honom raserad. Då är drömmen sprucken och den heta djupa åtrån byts mot en ångestfylld panik över att han åter igen är oåtkomlig.